Hemsida » Hälsa » Kan vissa örter öka Semenvolymen?

    Kan vissa örter öka Semenvolymen?

    En orsak till manlig infertilitet är ett lågt spermierantal. Vanligtvis oförmåga att fostera ett barn är det enda tecknet på ett lågt spermieantal, men om det minskade räkningen orsakas av en hormonproblem kan det finnas andra symtom, inklusive sexuella funktionsproblem, enligt Mayo Clinic. Ett underliggande tillstånd av dålig hälsa, stress eller ångest kan bidra till lågt spermierantal. Män som söker en ökning i spermaproduktionen kan prova flera örter som är ansedda att hjälpa.

    Maca

    Maca har använts i århundraden i Peru för att öka spermängden, enligt "Natural Healing Wisdom and Know How" av Amy Rost. Denna ört ökar semenvolymen samt spermierotilitet, räkning och kvalitet. Svart maca har den bästa effekten på spermaproduktion, medan gul maca producerar endast måttliga resultat. Röda maca stimulerar inte spermaproduktion, enligt en artikel i december 2009 års utgåva av den schweiziska komplementärterioden "Forschende Komplementärmedizin" av G.F. Gonzales. Denna ört ökar också fertiliteten hos kvinnor, råder Rost.

    Horny Goat Weed

    Hornig getkräk kan öka spermiervolymen och är också känd för att höja testosteronnivåerna och stimulera en människas sensoriska nerver, vilket därmed tjänar som afrodisiakum, enligt Rost. Denna ört har traditionellt använts för att behandla impotens. En studie av extraktet från kåt getkreatur som publicerades i februari 2010 av "Journal of Sexual Medicine" hittade positiva effekter på manlig sexuell funktion på de råttor som testades i studien, enligt huvudförfattaren A.W. Shindel.

    Gokshura

    Gokshura, även kallad ji li eller tribulus terrestris, är en kinesisk ört som stimulerar spermaproduktion tack vare dess steroidala saponinhalt, enligt Rost. Denna ört är också känd för att förbättra spermiernas överlevnadstid, motilitet och kvalitet. Faktum är att en studie publicerad i januari 2010, "Journal of Ethnopharmacology" fann att denna ört ledde till ökad spermaproduktion hos råttor, enligt studieens huvudförfattare, A.J. Martino-Andrade.