Delarna av hjärnan som påverkar lärandet
I människans hjärna måste information lagras för att lärandet ska kunna ske. Så de områden i hjärnan som är viktigast att lära är de som är inblandade i minnet. Andra viktiga områden är regioner som är involverade i att bearbeta information från de fem sinnena och information om din kropp. De fungerar som ingång till minnesystemet. Kognitiva psykologer sorterar minnet i tre kategorier: korttidsminne, rutinbaserat minne och minne om händelser och fakta.
En ung tjej lär sig i ett klassrum. (Bild: Jose Luis Pelaez Inc / Blendbilder / Getty Images)Fungerande minne
Arbetsminne, även ibland kallat "korttidsminnet", ligger i frontalbenet, ett område i hjärnan som sitter bakom pannan framför varje hjärnhalv. Arbetsminne är en förmåga att tillfälligt lagra och manipulera information som behövs för att utföra kognitiva uppgifter som lärande, resonemang och förståelse. Det är inblandat i bearbetning, lagring och hämtning av data från långsiktigt minne.
I en berömd artikel som heter "The Magical Number Seven, Plus eller Minus Two", konstaterade George Miller, en psykologprofessor vid Princeton University, att arbetsminnet kan lagra upp till nio objekt under en kort tid. Ett objekt är en bit av information; till exempel en siffra som du "överför" i subtraktion.
Forskare tror nu att kapaciteten i arbetsminnet är mer begränsat. Psykologprofessor Jeff Rouder från University of Missouri och hans kollega Nelson Cowan fann att den genomsnittliga personen bara kan hålla tre eller fyra saker i sitt arbetsminne. Människor med högkapacitetsminne är beroende av "chunking", en process som grupperar objekt tillsammans. Om du till exempel är bekant med Internet-jargong kan du kanske hålla 8-bokstaven "XOLOLSYS" i ditt huvud genom att dela den i de tre objekten "XO", "LOL" och "SYS".
Deklarativt minne
Deklarativt minne är ett paraplybegrepp för episodiskt minne, vilket är minne om händelser och semantiskt minne, vilket är minne om regler och faktabaserad information. Deklarativt minne behandlas och lagras i olika delar av hjärnans limbiska och kortikala system.
En studie utförd av neurobiologists Emily Malin och James McGaugh vid Center for Neurobiology of Learning and Memory vid University of California, Irvine, visade att ett enda minne behandlas i tre separata delar av hjärnan. Hippocampus, en del av det limbiska systemet som ligger i den basala medialdelen av temporal loben, är ansvarig för att bearbeta minne för sammanhang. Den främre cingulära cortexen, en del av hjärnbarken som är förbunden med prefrontal cortex, är inblandad i att behålla obehagliga minnen. Slutligen binder amygdalen, en mandelformad subkortisk region i medial temporal lobe, minnen tillsammans och initierar lagring av både kontextuell och obehaglig information.
Betydelsen av amygdala i minneslagring är ett nyare funn. Psykologprofessor Michael Gabriel från University of Illinois Beckman-institutet för avancerad vetenskap och teknik och Amy Poremba från National Institute of Mental Health i Bethesda spårade samtidigt neuronaktivitet i flera regioner i hjärnorna hos kaniner vars amygdala hade tillfälligt funktionshinder. Till skillnad från kaninerna med oförändrade hjärnor kunde kaniner med handikappad amygdala inte lära sig att skilja toner som leder till en mild chock från de som inte gjorde det. Studien visar att amygdalen sorterar erfarenheter som är värda att lagra från de som inte är på grund av känslomässig betydelse.
Procedurellt minne
Procedurellt minne är rutinbaserat "hur-till" -minne, som till minne om hur man cyklar eller slår på dina skor. Denna typ av minne ligger sannolikt i cerebellum eller liten hjärna, en separat struktur under cerebral hemisfärer och fäst vid hjärnans botten.
Hjärnan kan också vara platsen för vår kreativa språkkapacitet. Forskare brukade tro att minnet om hur man bildar grammatiskt korrekta meningar var en del av det deklarativa minnet. Men en studie utförd av psykologi professor Victor S. Ferreira från University of California, San Diego, och hans team visade att amnesiacs, som har nedsättningar för deklarativa minnet men inga nedsättningar för procedurminne, hade en anmärkningsvärd kreativ språkkapacitet. Resultatet tyder på att våra språkkunskaper kan vara en slags "know-how" snarare än en sofistikerad kognitiv skicklighet.
